Hej, mitt namn ar Jonas och jag ar dalig pa att skriva blogg-inlagg. Den troligtvis storsta anledningen till det (just nu iaf) ar att vardagen i Seoul nu har borjat kannas som vardagar bor kannas. Gator fulla med blinkande neon, sprakbarriarer och resturangbesok varje kvall ar verkligen vardag for mig nu, det ar nastan sa att jag kommer forvanta mig det nar jag kommer hem (exklusive sprakforbistringar da, jag vill inte vara nan Victoria Silvstedt vid aterkomsten). Att saker kanns vardagligt gor att det inte kanns sa relevant att skriva en blogg om. Jag var inte direkt typen som skrev blogg om mitt ytterst vardagliga liv hemma. Men for att sammanfatta har jag iaf agnat den senaste tiden at att plugga, festa, turista och hanga. Jag har utforskat Seoul tunnelbanesystem, nattliv, shopping och kulturliv. Jag har till och med utforskat vissa delar utanfor Seoul. Men mest har jag bara hangt runt har i den ratt sa gemytliga stadsdelen som kallas Anam. Nog om det.
En till sak som borjar bli ytterst vardaglig ar att jamt och standigt vara omringat av horder och ater horder med koreaner. I borjan var det ytterst exotiskt att vandra runt i detta hav av korta snedogda manniskor, ibland var det nastan sa att man drabbades av asiatisk relaterad torgskrack sa fort man satte sin fot i tunnelbanan. Numera kanns det nastan som om man smalter in (vilket jag definitivt inte gor) i den jaktade folkmassan som den mastare pa Seouliansk tunnelbanegeografi man borjar bli. I borjan var det riktigt svart for mig att sarskilja mina ytterst trevliga koreanska vardar fran varandra (inget koreanrelaterat dock, jag hade stora svarigheter att sarskilja alla, bade vasterlanningar som asiater). Numera har det utkristalliserat manga olika personligheter bakom namnen pa de koreaner jag lart kanna, och jag brukar aven lyckas med att koppla samman ratt namn med det ansikte som star framfor mig. Detta till trots kanns det anda som ett bra tillfalle att generalisera lite och darfor tankte jag dela med mig av lite av all den fakta jag samlat pa mig under tva manader av intensivt studerande av fenomenet koreaner. Har kommer en handfull av mina iaktagelser som jag kanske kommer utveckla vid senare tillfalle:
* Koreaner ar ett ostasiatisk folkslag som enligt wikipedia uppgar till ca 70 miljoner och framst ar bostatta pa den koreanska halvon.
* Koreaner ar relativt socialt hammade i vardagliga sammantraffanden med utlanningar, detta framst pa grund av spraklig forbistring i samband med en enorm nationell blyghet. Detta lattas enklast genom inmundigande av stora mangder alkhol for att overkomma eventuella sociala brister, situationen ar med andra ord ratt lik Sverige.
* Koreaner ar mastare pa genomforandet av konceptet powernaps, de kan verkligen satta sig (alternativt sta upp) och knoppa lite varsomhelst; tunnelbanan, bibliotek, snabbmatsresturanger, rodljus, var de an har lite tid over.
* Koreaner verkar vara ett valdigt laglydigt folkslag, overallt sa ligger det dyrbara saker utanfor affarer och oftast kravs det fran mig som konsument en aktiv insats for att verkligen behova betala for det jag vill ha. Om det inte vore for det faktum att jag bor i ett hus fullt av utlanningar sa tror jag att jag utan problem skulle kunna forvara min dator staende pa trottoaren, det ar en betydligt storre risk att den blir overkord av en scooter an att den blir stulen.
* Koreaner ar helt galna scooterforare, vare sig det galler din egen sakerhet eller vardefulla foremal du av nan anledning vill forvara pa trottoaren sa galler det att halla ogonen oppna for eventuella snabbmatsleveranser som intet vill hellre an att asamka skada.
* Koreaner ar av nan anledning ytterst fortjusta i friterad kyckling, var man an gor sa finns det horder med stallen som serverar friterad kyckling (med ben i) med ol till och dit blir man slapat sa fort en korean vill ata en nagot festligare maltid.
* Koreaner har antingen aldrig hort talas om eller forstatt tjusningen med den enkla me anda genialiska uppdelningen av fodoamnen som vi kallar tallriksmodellen, antingen sa far man en middag bestaende av inget annat an proteiner (ex friterad kyckling) eller sa sitter man dar med nan kolhydratrik risbaserad gegga som i basta fall berikats med den styggelsen som ni kallar tofu.
* Koreaner ligger popularkulturellt exakt tio ar efter vasterlanningar. Just nu ar pojkband det absolut coolaste man kan uppbada har och de har till fullo annamat att man ska gora synkroniserade danser. En kompis berattade just for mig att gangsterrappen borjar sprida sig med stormsteg.
* Koreaner (och alla andra asiater) gor alltid, helt oforklarligt, ett eller tva V-tecken sa fort de ska fotas. Exakt sasom vi gjorde pa lagstadiet en gang for lange sen och skrek peaaace sa hogt vi kunde. Vi utlanningar (som inte rakar vara asiater) kallar tecknet for the asian gang sign och flertalet av oss har borjat anamma det som en homage till var nya kultur (eller enbart nar vi ar fulla), tyvarr blir man da givetvis taggad pa facebook av illvilliga v-teckensmotstandare.
* Koreaner ar ytterst fortjusta i att ha mangder och ater mangder av stora skyltar pa sina vaggar, det ar nastan sa att man undrar om dessa aven ar tankta att fungera som extra isolering under vintern. For att exemplifiera sa kan jag namna att vasterlandska snabbmatskedjor, som ar kanda for att forpesta stadsmiljon med sin stora utstaende logon, ar ratt svara att hitta eftersom deras anda relativt stora skyltar forsvinner i mangden.
* Koreaner gillar att halla hand, och da menar jag inte bara de ytterst vanliga kvallspromenerande alskande paren utan har haller alla hand. De ar helt normalt for tva nara heterosexuella vanner av samma kon att ga runt och halla varandra i handen (vad galler homosexuella vet jag inte for det ar uppenbarligen ratt tabu har). Nar tva unga tjejer i skoluniform gar runt hallandes varandras hander ar det faktiskt ganska gulligt men nar tva medelalders affarsman kladda i kostym gor det blir resultatet enbart komiskt.
* Koreaner har faktiskt ett ratt bra sinne for mode, kanske ar det for att jag gar pa ett flashigt universitet men manga ar iaf i mitt tycke schysst kladda. En liten modemassig skavank (eller extra krydda) ar dock att det verkar valdigt hippt att ha pa sig t-shirts med slumpvist utvalda engelska slogans. I ett land dar 97% av befolkningen inte ens kan ett tvarkast av ”konglish” sa verkar trojproducenterna ha gjort det till en tavling att slanga ihop de mest chockerande eller oforstaeliga t-shirttrycken mojligt. Ett av mina storsta nojen de forsta veckorna var helt enkelt att lasa pa folks trojor och gissa om bararen forstod vad det stod pa hans/hennes brost, en favorit som jag rakar ha i huvudet just nu ar; ”still waiting for Reggie to kick my ass and steal my name”.
