...och sa lite maskin i nacken

Det ar de sma sakerna som latt blir lite mer komplicerade nar man bor utomlands. Speciellt komplicerade blir dessa saker nar de pa nagot satt involverar en dialog for att fa nagot gjort, men det blir riktigt uberkomplicerat forst nar du och personen du forsoker ha en dialog totalt saknar gemensamma sprakliga namnare. Detta sker ganska ofta har. Som ett bra exempel kan jag namna gardagens bankbesok da jag skulle satta in betalning for mina flygbiljetter (jepp, jag ska till Japan pa langweekend i november) pa ett specifikt konto. Man dyker upp bevapnad med teckensprak och banknumret nerskrivet pa en lapp men man vill garna ocksa ha en muntlig bekraftelse pa att jag inte har lyckats donera summan till de koreanska bankarbetarnas pensionsfond (vilket jag lyckligtvis nu ocksa fatt i form av ett nyligen inkommet sms fran reseoperatoren).

En annan av dessa ytterst skrammande och komplicerade vardagsarendena ar de regelbundet aterkommande besok till frisoren man da och da maste gora. Efter ratt precis tva manaders vistelse i Korea sa kande jag idag att ett frisorsbesok nog helt enkelt var ofrankomligt. For att fa inspiration sa radbrakade jag tva av mina svenska kompanjoner som nyligen ocksa varit tvungna att lagga sig under saxen. De berattade att de besokt en hyfsat fungerande salong just utanfor campusomradet och att de fick titta i en parm med olika friyrer och sedan peka. Parmen inneholl tydligen 10 bilder pa leende Koreaner och, helt oforklarligt, en utklippt tidningsbild pa Wentworth Miller (den rakade lillebrorsan i Prisonbreak), de namnde att det var lite knepigt att forestalla sig hur dessa friyrer skulle te sig pa tva blonda skandinaver.

Nar jag dok upp pa stallet sa fick jag tyvarr inte se parmen dock, istallet var det direkt ner i tvattstolen (det ingick hela tva schamponeringar med tillhorande harbottensmassage) for sedan fortsatte till en frisor som ivrigt ville veta hur jag ville bli klippt, pa koreanska. Klipsk som jag ar drog jag upp mitt korkort i ett desperat forsok att undvika att hon tog saken i egna hander. Ok nickade hon efter att ha sett bilden och satte sedan igang, och snabbt gick det, efter bara nagra rundor runt huvudet med saxen sa ansag hon att hon var klar. Jag var osaker pa om jag egentligen hade blivit av med nagot har alls forutom en rand langs med oronen och i nacken.

Jag har kommit till en del i historien dar jag kanner att jag maste dela med mig av lite koreansk bakgrundsfakta. Av betydelse ar att Korea ar inom vissa kretsar plagat av ett ratt horribelt forsok till frisyr, det ar namnligen vanligt med en slags blandning mellan Beatlesque mop-top och klassisk pottfrisyr. Denna skapelse, som vi svenskar ratt malande kallar for cykelhjalmen, kan framst hittas hos yngre tjejer eller aningen kraftigare killar. Till min stora forfaran insag jag att min frisor just hade lagt in grundernstenarna for en sadan frilla, inom nagon manad skulle jag haft en fullfjadrad cykelhjalm. Det var da jag drog fram mina lite mer avancerade kunskaper inom teckensprak, tvingade henne att ge sig pa hela huvudet och att gora sig riktigt fortjant av pengarna (det var iofs relavtivt billigt), slutligen sa blev resultatet faktiskt helt ok.