Qatar och resans start...

Inlägg skrivet på Doha International Airport, påbörjat kl 21.55 lokal tid, i syfte att slå ihjäl tid.

Nu har jag både landat i och plöjt igenom den lilla oljestaten Qatar beläget som en halvö på Saudiarabiens östra sida. Landningen skedde efter en cirka 6 timmar lång flygresa från Arlanda som avnjöts i bästa slapparstil. Efter en viss oro över packningen, både över vad som jag glömt och varför jag trots några ompackningar ändå lyckas påtagligt överskrida restriktionerna, så var det skönt att släppas ombord och slutligen vara på väg. Anledningen till att jag landar i det för resan något snett liggande Qatar är att jag lyckades hitta en billig resa med Qatar Airways. De har än så länge gjort ett bra jobb, en rätt glest bokad flight gjorde att antalet resenärer per uppassande flygvärdinna var ofantligt lågt för en ödmjuk kille som mest är van vid Ryanair. Bekväma stolar som man kunde luta tillbaks utan att skämmas då ingen satt bakom och ett audio/video-system som låter en välja fritt bland en stor mängd inlagda filmer och album som man kan starta och stoppa bästa man vill. Efter att ha zappat igenom deras eminent utvalda musik under "greatest of all time"-fliken (Joy Division, Smiths, Pixies, Velvet Underground etc.) så valde jag att avnjuta den gamla klassikern Casablanca samtidigt som jag satt och sippade på complimentary gin & tonic, allt var ytterst film noir. Enda minuset hamnar under kolumnen flygplansmat, eftersom kycklingrätten var slut så blev jag sittandes med vad som i broschyren beskrevs som Swedish dumplings. Trots att jag lovat mig att under resan passa på att testa mycket ny mat och inte gå runt och trada i samma gamla cheeseburgarspår så var jag inte helt oäven till tanken på en sista nostalgisk runda med det svenska köket. Till min stora besvikelse tittade jag dock ned i en låda med torra köttbullar, ännu torrare potatisbitar i någon slags form och högst en minimal klick gräddsås. Ingen höjdare ens för mig som faktiskt råkar ha en förkärlek för flygplansmat, hoppas på bättring på nästa sträcka.

När jag väl landat i Doha så var det som att vandra ut i en bastu, inte för att det var 40 grader varmt utan snarare för att man trots värmen inte kunde känna solens strålar. Ett tätt dis av uppvirvlad sand gjorde det faktiskt möjligt att titta direkt på en blodröd sol trots att det inte fanns ett enda moln på himlen. Det här är första gången jag befinner mig i mellanöstern och man märker direkt att det är en helt annan sak än att landa på Heathrow. Redan när man åker buss till terminalen så gör vädret och omgivningarna att samma känsla som finns i filmer och nyhetsinslag från regionen infinner sig. Efter som jag har ca sju timmar på mig innan skeppa mig själv vidare så bestämmer jag mig för att jag ska ta mig utanför flygplatsen dörrar och officiellt besöka landet Qatar. Sagt och gjort, on-the-go-visum inhandlas och snart står jag utanför flygplatsen med jeans, tjocktröja och 10,5 kg handbaggage, varmt men samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag lyckades pula ned vinterjackan i det redan överviktiga baggage som checkades in. Efter att jag genomgått den spontana förvirring som lätt uppstår när man landat i en helt okänd stad så bestämmer jag mig för att det smartaste sättet att genomföra en attack-sightseeing av Doha är att plocka en taxichaufför och förhandla fram ett fast pris. Jag hamnar tillsammans med en trevlig men blyg kille som senare visar sig vara från Indien. Efter att jag lagt fram min ytterst genomtänkta plan så kontrar han och enbart påpekar den ytterst förmånliga prissättningen som gäller för taxiresor i Qatar vilket får mig att ge upp och acceptera taxameter. Det visade sig vara en helt okej idé, priset på taxiresor i Doha var verkligen billigt vilket kanske kan bero på att bensinen där verkar vara snäppet billigare än kranvatten. Sightseeingen gick till så att vi åkte in till Doha centrum och åkte runt samtidigt som han pekade ut hus som han ansåg vara av intresse. Ibland när jag verkade extra intresserad av en byggnad, en vy eller bara ett generiskt fototillfälle så stannade han, slog av mätaren och tog en cigarett samtidigt som jag fick vandra omkring och känna av den lokala kulturen. Under hela resan tilltalade han mig med ett mycket formellt sir, eftersom jag tyckte det kändes aningen krampaktigt så sade jag efter ett tag att han inte skulle göra så. "Ok sir" blev hans korta svar och jag fick fortsätta åtnjuta en strikt upphöjd position.

Staden Doha är en intressant skapelse, liksom i närliggande Dubai så pumpas statliga oljepengar in i skrytbyggen i en takt som får nybyggnationen i Stockholm att verka mikroskopisk (vilket den iofs nästan är också). Staden har en skyline av skyskrapor byggda med i en slags avantgarde-arkitektur med en sandöken runt om som får den att påminna om ett inte lika kitschigt Las Vegas. Min "guide" påtalar att nästan allt vi ser har byggts under bara de fem senaste åren, allt som är färdigställt det vill säga nästan hälften av skyskraporna verkar vara i ett stadium av snart avklarad uppbyggnad. Taxi-idén framstår mer och mer som lyckad då Doha omöjligt är en stad som kan klaras av på fot, stadsplaneringen verkar väldigt bilburet amerikansk och Las Vegas-liknelsen blir än mer sann om man skulle byta ut the Strip mot en hamnpromenad. När allt är avklarat på närmare en och en halvtimme så märker jag att resan inte ens kommer i närheten av vad det skulle kosta att ta taxi från innerstan ut till Vällingby. På min egen begäran släpptes jag av vid ett litet köpcentrum inom promenadavstånd från flygplatsen i syfte att uppleva lite av den lokala vardagen. Vardagen jag upplevde var dock inte särskilt lokal utan jag märkte att de flesta som var där och handlade var liksom min taxichaffis indiska gästarbetare. Trots den fadäsen var det ändå, liksom alltid när man befinner sig långt hemifrån, rätt spännande att vandra runt i en livsmedelsaffär och beskåda konstiga frukter och grönsaker. Mitt val föll dock på en glasspinne för att få lite välbehövlig svalka, nu måste jag dock tydligt framhålla för framtida Qatarbesökare att glass inte verkar vara ett alltför smart inköp i det här landet. Trots att jag gick direkt från frysen till kassan, hamnade i en kö med enbart en kund framför mig samt öppnade glassen så fort jag kommit ut på parkeringen så stod jag där med såsig sönderfallande gegga i mina händer. Jag fick nöja mig med en kall colaburk istället, vilken komiskt nog visade sig vara mer än fem gånger så billig som glasspinnen. Middag inmundigades också, eftersom jag var lite stressad att ta mig tillbaks till en eventuellt rigorös säkerhetskontroll (det var det inte) så blev det indisk fastfood, två stycken fajitasliknande rullar av kycklingröra kombinerat med hackade grönsaker, bönor och ett inrullat ägg (tror jag, ingen vet egentligen vad jag åt). Mycket smakligt och skulle nog passa utmärkt som fyllekäk hemma i Svea rike, dock får vi se imorgon hur smart det var att våga sig på suspekt snabbmat från en helt annan kultur tillagad av råvaror från en tredje kultur, båda från vilka jag inte anpassat mig till bakteriefloremässigt (det var faktiskt inte ett ord enligt min stavningskontroll).

Nu måste jag gå iväg och hitta ett växelkontor för mina kvarvarande lokala sedlar, något säger mig att de lokala koreanska växelkontoren inte lagerför den ännu ej alltför betydande valutan Qatari Riyal.

Tillägg – det fanns inget växelkontor, nu får vi se vilken nytta jag har av lite över tvåhundra kronor i ökenpengar. Jag försökte spendera delar av de på den aningen dyra flygplatsresturangen men efter att de efter tre försök från deras menylista inte haft något av mina önskemål så nöjde jag mig med en helt onödig flaska vatten.

Ännu ett tillägg - nu sitter jag i gaten och ska snart sticka, verkar bara vara japaner, koreaner och jag här, Qatarerna kanske inte uppskattar resor till ostasien. Aja, om nån mot all förmodan läser detta så får ni slänga in en kommentar eller två, feedback har aldrig skadat. Och bilder ska dyka upp på facebook (eller till och med kanske här) sinom tid...