Första dagen i Korea

Min första dag i Korea borde egentligen vara min andra dag i Korea eftersom jag på grund av dålig planering missade inledning på introduktionsveckan, men nu dyker jag i alla fall upp pigg och kry till the international hall för vad som enligt schemat ska vara registrering. Registrering är en cirka två timmars kurs som enligt power pointen kallas How To Apply For Korea University Student Card. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man inser att det faktiskt är två timmar av instruktioner hur vi fyller i ansökningsformuläret för att vi ska få vårt studentkort, jag började i alla fall skratta. Det var dock ett himla knepigt formulär, enbart skrivet på koreanska som även krävde svar på koreanska på vissa ställen. Och med skrivet/svar på koreanska menar jag verkligen koreanska på hangul, deras eget alfabet. Som tur var hade vi hjälpredor för det mest komplicerade (läs; all koreanska) annars hade jag nog suttit fortfarande. Det går runt lite olika teorier om varför universitet inte lät oss fylla i formulär på engelska utan istället utsatte oss för denna hardcore koreanska redan dag två, min teori är att det är ett försök att svetsa samman gruppen (eller grupperna, det verkar vara över 300 pers som är utbytesstudenter uppdelade i smågrupper, min är grupp nummer 5). Om det var målet så lyckades de i alla fall rätt bra då den absurda situationen ledde till en del gemensamma skratt. Kan förövrigt meddela att ansökan om studentkort gör så att man blir inregistrerad som kund hos Hana bank, en bank som även i ett helt irrelevant utbrott av generositet har donerat rätt stora summor till universitet, tänk er reaktionerna om denna oväntade symbios skulle ske i Svedala.

Lite andra aktiviteter utförs, bland annat har jag min första kollision med den koreanska maten, och dagen avrundas med en av välkomstkommittén uppstyrd utgång. Eftersom jag fortfarande är rätt hämmad av jetlag och allmän trötthet lovade jag mig själv att ta det ganska lugnt, det gick sissådär. Grupp fems plan för kvällen var mat och öl på en för Korea ganska västerländskaktig bar. Till min stora förtjusning kan jag meddela att ölen oftast verkar serveras i ett flertal pitchers, och att standardpitchern både verkar vara stora och billiga. Efter en rätt lagom start på kvällen då maten förtärs (friterad kyckling ifall någon undrar) så övergår tillslut drickandet vid min sida av det avlånga bordet till ett smärre kaos. Mycket av det kan tillskrivas en av de större koreanska killarna som på ett väldigt faderligt sätt uppmanar till kappdrickning. Till hans stora förtjusning tas hans utmaning välvilligt emot av en amerikansk kille och ett antal ytterst underhållande scener utspelas. Jag, liksom hela närmre omgivningen, kan inte undgå att dras in leken men jag är aningen återhållsam. Med näven knuten i fickan lovar jag att i sann uppsaliensisk anda sätta de båda på plats vid lämpligt tillfälle. Några bägare in i kvällen fick jag även lära mig mitt första ord (möjligtvis med ursprung i engelskan men ändå), jag kan inte skriva det men det uttalas något i stil med woneshaaa (tänk oneshot uttalat av en korean) och betyder att alla ska svepa den öl som är kvar. Till den amerikanske killens stora förfäran så får han höra att jag ännu inte prövat den koreanska nationaldrycken Soju och en sådan flaska beställs in på momangen. Soju var ursprungligen ett risbrännvin med en alkoholhalt runt 20 %, numera så ersätts ibland riset med vete eller potatis och kan därmed liknas vid en svagare vodka. Samtidigt som shotglasen fylls så går den numera aningen oroade ledaren får vår grupp ut med omtänksamma varningar för min och den bredvid henne sittande andre svenskens hälsa. För att lugna henne kommer jag halvvägs genom en stapplig förklaring om vad vodkabälte betyder tills jag återigen hör någon skrika woneshaaa. Allt var tiden går så börjar folk droppa av och tillslut är alla koreaner försvunna, uppenbarligen går koreaner hem ganska tidigt på kvällarna så de kan komma igång tidigt dagen efter. Trots tidigt hemgång måste jag dock säga att koreaner visade sig vara oväntat duktiga på att konsumera alkohol, nu senare har jag fått höra att koreaner är kända bland asiater för deras drickande.

Efter ett tag upptäckte vi även den eminenta uteserveringen och som den sanna svensk jag är så slog jag mig tvångsmässigt ner där och njöt av värmen (eller snarare det faktum att det inte lägre var så varmt ute eftersom det var mitt i natten) och utsikten. Efter ännu ett tag så upptäckte vi bristen på vår gruppledare och en rätt generell brist på koreaner som vi kände. Detta betydde ju självklart föräldrafritt i Seoul. Jag, den andre svensken, amerikanen och en japansk kille begav oss ut på äventyr i vår stadsdel som heter Anam. Jag kan ärligt säga att vi på två timmar inte träffade en enda person som pratade engelska (jag ska nog senare mer ingående förklara koreaner och dess relation med det engelska språket) men trots det så åstadkoms mycket. Med mitt oroväckande flytande teckenspråk (kanske alkoholrelaterat) och japanens och amerikanens gemensamma ordförråd på runt tolv koreanska ord lärde vi oss bland annat koreansk biljard och testade den läskiga röran som kallas makgeolli. Eftersom vi var osäkra på om risvinet makgeolli var något för oss så bestämde vi oss för att gemensamt ta in en stor istället för fyra små. Till vår stora chock visade det sig dock att de inte ljög när de sa stor, in kommer kyparen kånkandes på en stor salladsskål med vad som måste vara nära tio liter vitgeggig sörja och ger oss sedan fyra metallskålar att dricka ur och en att ösa med. Som tilltugg ställer han även ut små hela ansjovisar för att göra den konstiga upplevelsen komplett. Kvällens absoluta höjdpunkt var dock när vi på vägen hem beslöt oss för att ta en vilopaus vid ett par utemöbler som är utställda utanför ett nattöppet minilivs. Helt oväntat så dök det ur folkvimlet upp en äldre koreansk herre som (självklart utan engelskakunskaper bortsett från ordet beer) gick fram till oss och uppmanade oss att köpa öl, trodde vi, efter en ytterst komisk förväxlingskomedi utspelat sig så visade sig det att han ville gå in och köpa var sin öl samt en påse kex åt oss vilket han även gjorde. Så helt plötsligt sitter vi där med varsin kall citronöl och en påse kex och försöker slänga ur oss artigheter mot den hastigt avlägsnandes herren. Känns som om det nog aldrig skulle hända utanför Johannesgrillen. Summa summarum; en riktigt kul men märklig första kväll i Korea.