Ny dag, nytt forsok. Kambodja ar, som de flesta troligtvis vet, ett ratt fattigt land med ett mycket tragiskt forflutet. For den som inte vet sa var det inte mer an 30 ar sedan som en repressiv och mordbenagen regim vid namn Khmer Rouge lyckades ta livet av en tredjedel av sin egen befolkning, somliga med avsikt storre delen dog genom den masssvalt som orsakades av deras aningen radikala ideer, allt som allt uppskattas dodsiffran till 2 miljoner. Detta massmord har forutom stora delar manskligt lidande aven kvarlamnat tva av Phnom Penhs mest besokta turistattraktioner, sa efter att ha bockat av det obligatoriska antalet sedda tempel och buddhastatyer sa begav vi oss i forrgar ut pa en aningen morbidare sightseeing. Forst ut var de s.k. Killing Fields utanfor staden, en ang dit regimkritiker, regimstodjare eller helt enkelt godtyckligt utvalda vanliga manniskor togs for att avrattas. Numera verkar den nagot anonyma platsen ha slukats av Phnom Penhs urban sprawl, jag fick den obehagliga kanslan av att vandra runt i en helt vanlig tradgard som bara rakade ha en buddhistisk stupa fylld med manskliga kranium. Det ar svart att riktigt forestalla sig vad som hant dar da alla byggnader har tagits bort och det enda som aterstar ar namnda stupa, en vacker sjo, nagra kullar och sa genomabsurda skyltar som "please dont walk through the massgrave", jag insag att jag borjade tvivla pa min egen formaga for empati. Nasta stopp kravde dock inte lika stora mangder fantasi for att forestalla sig vad som pagatt, S-21 ar en gymnasieskola forvandlat till tortyrcenter numera forvandlat till ett museum over folkmordet. Foton pa mordade och mordare (ibland blev aven mordarna mordade eftersom regimen var extremt paranoid), celler i exakt samma skick som nar de hittades vid Phnom Penhs fall for trettio ar sedan samt en hel del mer. S-21 gjorde iaf mig fysiskt illamaende och ar val inte att rekommendera om man vill ha lyckliga minnen fran sin semester men ar val ett viktigt besok om man, sasom de sager, ska forsoka "forsta" vad som egentligen hande, jag ar dock osaker pa vad som jag har fatt mest av - svar eller nya fragor.
Anledningen till att jag relativt nogrannt beskriver detta samt att jag igar nastan tvangsmassigt repeterade datumet var att jag faktiskt, helt oplanerat, forlagt mitt valdigt spontana Phnom Penh besok till ett aningen historiskt datum. Om ni foljer nyhetsrapportering sa lar ni har hort att igar sa kickade slutligen den nagot forsenade rattegangen mot de annu levande Khmer Rouge ledarna igang, och forst ut var fangelsechefen for nyss namnda S-21. Jag onskar att jag hade nagot givande att beratta om stamningen i landet men den ar ratt svar att kanna av. Amnet ar val inte ett av de forsta man tar upp nar man ska inleda kallprat, faktum ar att det till och med avrads till en viss del i min guidebok. Av det lilla jag markt av kan jag beratta att det iaf inte gransar till karnevalsstamning pa gatan, om jag inte hade foljt internationell nyhetsrapportering hade jag troligtvis inte vetat om att det skedda. Men nar amnet togs upp pa CNN igar sa vande iaf personalen pa guesthouset sin uppmarksamhet fran biljardbordet till tv-n, hojde volymen och gjorde oss lunchatande vasterlanningar uppmarksamma pa att det var Kambodja det handlade om. Fokus lyckades nastan hallas i flera minuter men det var inte tillrackligt viktigt for att skruva ned volymen pa den oronbedovande khmer-popen som skvalade sonder alla forsok att hora vad som egentligen sades, biljardbordet atertog snart allas egentliga intresse. En sista aspekt att namna som jag bade last tidigare och fatt hora har ar att kunnigheten om folkmordet faktiskt ar valdigt rudimentar bland Kambodjas yngre invanare som inte upplevde det sjalva (dvs mer an tva tredjedelar). Intresset av att lara ut om det har varit ratt ljummet fran en regim som har mer att forlora an att vinna pa att det forflutna gravs fram. Manga regeringsmedlemmar och aven premiarministern Hun Sen sjalv har sina rotter i Khmer Rouge och kritiker havdar att det ar denna hogre onskan att glomma det som skett som gjort att rattegangarna har drojt nastan 10 ar efter att gripandena skett.
Detta var dagens informativa sektion, hoppas du som last hela vagen ned hit lart dig nagot nytt, och jag lovar att inte gora om det forran nagot som vacker varldens intresse slutligen sker i Korea (las; Kare ledaren slapper loss atombombsarsenalen).
Pa den mer lattsmalta sidan kan jag namna att jag aven lyckats kryssa av en hel del av de gamla Angkor-templen i trakten av Siem Reap efter tre dagars intensivt kringflangande pa cykel. En hel del av dem var imponerande, medan andra var bara nagra hogar av sten. Just nu sitter jag i den gamla franska kolonialstaden Battambang och funderar pa hur man egentligen ska uttala dess namn (ungefar som nar man harmar en ironisk trumvirvel verkar det som). Imorgon lamnar jag med all sannolikhet landet for ett par sista dagar i Thailand innan min resa sa slutligen ar over...
Anledningen till att jag relativt nogrannt beskriver detta samt att jag igar nastan tvangsmassigt repeterade datumet var att jag faktiskt, helt oplanerat, forlagt mitt valdigt spontana Phnom Penh besok till ett aningen historiskt datum. Om ni foljer nyhetsrapportering sa lar ni har hort att igar sa kickade slutligen den nagot forsenade rattegangen mot de annu levande Khmer Rouge ledarna igang, och forst ut var fangelsechefen for nyss namnda S-21. Jag onskar att jag hade nagot givande att beratta om stamningen i landet men den ar ratt svar att kanna av. Amnet ar val inte ett av de forsta man tar upp nar man ska inleda kallprat, faktum ar att det till och med avrads till en viss del i min guidebok. Av det lilla jag markt av kan jag beratta att det iaf inte gransar till karnevalsstamning pa gatan, om jag inte hade foljt internationell nyhetsrapportering hade jag troligtvis inte vetat om att det skedda. Men nar amnet togs upp pa CNN igar sa vande iaf personalen pa guesthouset sin uppmarksamhet fran biljardbordet till tv-n, hojde volymen och gjorde oss lunchatande vasterlanningar uppmarksamma pa att det var Kambodja det handlade om. Fokus lyckades nastan hallas i flera minuter men det var inte tillrackligt viktigt for att skruva ned volymen pa den oronbedovande khmer-popen som skvalade sonder alla forsok att hora vad som egentligen sades, biljardbordet atertog snart allas egentliga intresse. En sista aspekt att namna som jag bade last tidigare och fatt hora har ar att kunnigheten om folkmordet faktiskt ar valdigt rudimentar bland Kambodjas yngre invanare som inte upplevde det sjalva (dvs mer an tva tredjedelar). Intresset av att lara ut om det har varit ratt ljummet fran en regim som har mer att forlora an att vinna pa att det forflutna gravs fram. Manga regeringsmedlemmar och aven premiarministern Hun Sen sjalv har sina rotter i Khmer Rouge och kritiker havdar att det ar denna hogre onskan att glomma det som skett som gjort att rattegangarna har drojt nastan 10 ar efter att gripandena skett.
Detta var dagens informativa sektion, hoppas du som last hela vagen ned hit lart dig nagot nytt, och jag lovar att inte gora om det forran nagot som vacker varldens intresse slutligen sker i Korea (las; Kare ledaren slapper loss atombombsarsenalen).
Pa den mer lattsmalta sidan kan jag namna att jag aven lyckats kryssa av en hel del av de gamla Angkor-templen i trakten av Siem Reap efter tre dagars intensivt kringflangande pa cykel. En hel del av dem var imponerande, medan andra var bara nagra hogar av sten. Just nu sitter jag i den gamla franska kolonialstaden Battambang och funderar pa hur man egentligen ska uttala dess namn (ungefar som nar man harmar en ironisk trumvirvel verkar det som). Imorgon lamnar jag med all sannolikhet landet for ett par sista dagar i Thailand innan min resa sa slutligen ar over...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar