Lite av vad som hant sen senast...

Idag ar det den 17 februari 2008 och jag sitter och knappar pa ett internetcafe i ett till dagen lagom tempererat Phnom Penh. Jag upptackte just att ratt manga resmil har klarats av sedan senaste inlagget pa denna sida, ett aktivt bloggande ar helt enkelt inte min grej, sa jag tankte ta och klottra ned lite av det som hant. For god kronologisk ordning starta med att beratta att jag efter senaste skrivtillfalle flog mig sjalv till Surabaya och sedan i tur och ordning med tag begav mig till Yogyakarta, Jakarta och Bogor.

Java ar en ratt liten o pa varldskartan men i verkligheten ar det ratt langa strackor det handlar om. Indonesiska tag ar iofs ratt intressanta om man vill se typiska varje-dags-scener fran tredje varlden men samtidigt ett ratt kravande satt att ta sig runt pa (speciellt om du som undertecknad upptacker att det inte finns varken 1a klass, 2a klass eller ens 3e klass med garanterad sittplats kvar pa din 7 timmars resa tack vare ett otaktiskt uppkommande kinesiskt nyar). For att summera sa sager jag undvik Javas jarnvag om du inte gillar ett konstant alarm fran ambulerande forsaljare som hoppar av och pa, en konstant tjock dimma av ciggarettrok och tiggare vars akommor bara verkar bli an mer skrammande (dock ibland an mer forvirrande). Den som bestammer sig for att nagon gang testa kan se fram emot att gora backpackerklyschiga saker sasom att klamma sig ner i de oppna tagdorrarna och se ett panorama av Javas akermark, floder och djungel dundra forbi i 100 km/h 90 cm nedanfor dig eller att prova forsaljarnas iskalla, fargglada fruktdrinkar som ar sa frestande att man nastan glommer bort att de med 50 procents chans sprider hepatit. Om jag nagonsin kommer hem till Sverige vid natt framtida tillfalle sa kan jag pa efterfragan beratta om den gangen da jag med full packning var tvungen att hoppa av forarhytten pa ett tag i farten for den historien ar dock aningen for lang for detta forum, ni kan dock vara lugna alla numera oroade familjemedlemmar, handelsen var mycket mindre farlig an vad jag i framtida aterberattelser kommer antyda att den var.

I Surabaya sag jag trafik, en tagstation och inte mycket mer. I Yogyakarta slog jag pa stort och sag en hel del, de ratt stora landmarkena Borobodur och Prambanan inraknat. I Jakarta sag jag mer an vad jag hade forvantat mig, bland annat da jag gick vilse i hamnens slumomrade. Sist och faktiskt minst av de besokte orterna var Bogor dar jag, nagot ovantat, till mitt stora noje besokte en botanisk tradgard. For den som inte riktigt forstar varfor hanvisar jag till tva obestridda faktum, namligen att Java ar kroniskt overbefolkat och aningen hetsigt vid vissa tillfallen samt att Indonesien i januari ar en ratt varm upplevelse. Att efter 10 dagar av detta bara vandra runt i en vacker tropisk park, helt fri fran kaos och stress, och dessutom inte svettas alltfor mycket ens under dagens allra varmaste timmar (Bogor ligger ratt hogt upp och har darfor ett betydligt kallare klimat) var valdigt trivsamt, tyvarr sa var deras gigantblommor (kommer ej ihag det vetenskapliga namnet men ni vet de dar som ser ut som de kottatande vaxterna i Kalle Anka) under omplantering for tillfallet men jag var glad anda.

Fran Indonesien begav jag mig till alla svenskar andra hemland Thailand, tro det eller ej men forsta gangen for mig faktiskt. Har inte sa jattemycket markvardigt att beratta om det stallet, Thailandskunskapen ar nog ratt val spriden bland min eventuella lasekrets. Jag flog in till Bangkok och begav mig direkt ut till on Koh Chang 5 timmars bussresa osterut. Koh Chang var uppenbarligen en gang i tiden en extremt laidback hippie-retreat just pa gransen till det krigsforstorda Kambodja. Detta var dock det avlagsna sena 90-talet, numera verkar turistindustrin blomstra och det ser ut som hela on kommer byggas om till kitschiga lyxresorter, pa pluskontot kan namnas att risken for att do i malaria inte langre ar overhangande. Jag bosatte mig pa ett stalle som poetiskt nog kallades Lonely Beach och skulle vara den sista typiska backpackerkvarlevan och satsade stenhart pa en genomsvensk sol-och-bad-semester. Jag fick aven sallskap av tva tidigare vapendragare fran Uppsala i Filip och Camilla som med blandad iver deltog i bade solandet och badandet. For att da recensera Lonely Beach sa kan jag saga att stallet var trevligt och avslappnat, stranden var fin och vattnet skrammande varmt, barerna var inte sa jattebilliga men nagra lyckades anordna ett par riktigt bra fester. Thailand var allt som jag forvantat att det skulle vara, vilket ar ett ratt bra betyg, bast av allt maste jag nog saga var den Thailandska maten, underbar.

Efter Koh Chang sa begav jag mig vidare mot Kambodja men det ar en helt annan historia, och denna historia tankte jag helt enkelt ta och beratta i ett separat blogginlagg...