Mot Japan

Idag sticker jag ivag till mangan och de suspekta underkladesautomaternas hemland Japan for en rendez-vouz med lite folk som jag faktiskt hade traffat innan den 26 augusti 2008, det ska bli trevligt forhoppningsvis. Kyoto och Osaka ar staderna som ska besokas och jag planerar aterkomsten till sondag. Ar lite radd eftersom jag hort att den japanska valutan ar aningen mer vardefull an hoganrikat uran men det ska nog losa sig, om inte annat sa sparar man anda in pengar har sa lange man inte gar pa dyra inne-klubbar.

Ge mig mjolk!

Idag fick jag annu ett av mina periodvis aterkommande mjolkbegar. Det gick sa langt att jag faktiskt gick ned till snabbkopet och inhandlade ett nytt litet paket av den vita och hett atravarda vatskan av en hittills oprovad leverantor. Det smakade, liksom all annan koreansk mjolk jag testat, lite som matlagningsgradde, och en stilla tar rann sakta nedfor min kind samtidigt som jag gick hemat i regnet. Ibland ar abstinens hart, ibland ar livet hart...

Nog om det, nu ska jag ivag till en stadsdel som heter Apguejeong och festa, gardagenskvallen tillbringades i Sinchon och Hongdae. Seoul ar som ni kanske vet jattestort sa det finns en hel del klubbdistrikt att beta av. Jag hoppas ha besokt alla innan jag aker hem kommande sommar, men jag ar osaker om jag kommer hinna det...

En tur pa landet...

Hosten har som sagt kommit till koreanernas hemland och for nagra veckor sedan borjade man kunna se de forsta antydningarna pa ett skifte i tradens farg. So what - sager ni kanske aproba trad, det har hant aven i Sverige, det hander varje ar i Sverige. Jag vet inte riktigt om det hander varje ar har men en sak ar iaf saker; gemene korean ar overlycklig pa grund av att det hant. Lite har och dar var man an gar kan man hitta en korean som fotar tradkronor i blandade farger - gront ar trakigt, gul ar battre, rott ar det basta som nansin hant sa lat oss ta mangder med bilder ifall det aldrig skulle aterkomma.

Jag har den senaste tiden (som kanske kan utlasas mellan raderna ovanfor) gjort mig lustig over det koreanska beteendet med varierande framgang. Jag sager varierande framgang for det har namligen visat sig att aven amerikaner har en svarforklarad fortjusning for lov i skiftande farger, de ar jatteglada over att the foliage antligen kommit till Korea (vilket jag iofs borde vetat efter att ha sett detta Family Guy avsnitt; http://www.familyguynow.com/watch.php?id=307). Pa fenomenalt kort tid sattes det ihop en weekendutflykt till en avlagsen del av Korea dar the foliage ryktesvis ska vara jattebra och av nan anledning hangde jag med.

Vi begav oss mot provinsen Gangwon som ligger i landets nordostra horn. Resandet i Korea ar ytterst trevligt, tagen ar bekvama (om man far sate) och valdigt billiga (20-25 kr fran Seoul genom halva landet). Boendet (billiga hotell) bor val klassificeras som intressant snarare an bekvamt eftersom man ligger hela gruppen pa ett tjockt tacke pa golvet men ar aven det valdigt billigt om man hittar ratt. En sak som slog mig denna gang var hur annorlunda landsbyggden har verkligen ar jamfort Seoul. Jag vet att jag skamtat om livet pa landet en och annan gang i Sverige men har ar det ibland som att fardas 20 ar tillbaks i tiden, man riktigt marker hur snabbt Korea egentligen har industrialiserats. Eftersom jag numera borjar bli ratt van vid allt koreanskt och vi denna gang dessutom hade med oss tva koreanskpratande amerikanskor sa var denna resa lite mer sallskapsresan och inte sa aventyrlig som var fard till Jeju, men anda ytterst trevlig. Och loven var fina dem ocksa...

Visst fan kan de Zorro...

Ville borja med att ta tillfallet i akt att tacka alla som uppvaktat mig pa min fodelsedag och samtidigt rakar lasa den har bloggen, tackar tackar...

Annars tanka genast kasta mig over till mina bravader under den senast passerade helgen namnligen, hor och hapna, innebandy. Jag har ju under mina ungdomsar praktiserat sporten och aven efter det slagit pa en boll lite da och da i motionssyfte, men jag trodde val aldrig att jag skulle spela innebandy under min exil har borta i Asien. I forra veckan namnde dock en av finnarna har att han hade hort talas om att det skulle anordnas nagon turnering och att det var nagon som sokte efter utbytesstudenter att fylla ut deras lag med. Sagt och gjort skrev jag och en annan svensk upp oss tillsammans med finnen och i lordags tog vi tunnelbanan soderut tills vi landade i Ansan lite over en timmes resa bort. Nar vi kom fram till turneringen sa traffade vi resten av laget enbart utgjort av europeer, forutom skandinaviska utbytesstudenter fran prestigeuniversiteten sa var det fordomsfullt nog finska nokia-anstallda, svenska ericsson-anstallda och en schweizare. Denna lagsammansattning gjorde oss genast till storfavoriter i turneringen som vi nu fatt reda pa var inget mindre an de Koreanska masterskapen i just innebandy.

Jag hade inga storre forvantningar pa den koreanska innebandystandarden, men a andra sidan sa hade jag inga storre forvantningar pa min egen standard sa det kunde bli en jamn match. Masterskapen spelades mellan 8 lag fordelade pa tva grupper varifran de 4 basta gick till semifinal, mitt lag bestod som sagt enbart av europeer och ett annat lag hade aven de varvat intensivt bland utbytesstudenter men annars var de ovriga 6 lagen helt inhemska (det fanns aven tjejlag). Jag maste saga att kvaliteten pa innebandyn var mycket hogre an forvantat, koreaner ar kvicka javlar och dessutom utgors lagen enbart av gymnastiklararstudenter som har mojlighet att trana ofta. Sa lopstyrka och bollskicklighet hade de, men taktik och struktur i spelet saknades for det mesta vilket nog var ratt sjalvklart i ett land som inte ar vana vid rinksporter. Dessutom var de i genomsnitt 10cm och 10kg mindre an vara spelare vilket var en smarre nackdel vid sargerna.

Matcherna avverkades i rask takt under lordagen och sondagen, vi som aldrig spelat tillsammans inledde lite tafatt men spelade upp oss under turneringen och vann tillslut finalen efter att ha gatt obesegrade genom hela turneringen. Dock var det inte alltid sa sjalvklart som det later, vi lag under i nastan varje match vid natt tillfalle och det kravdes ofta en riktigt kampainsats. Sa det ar inte med lite stolthet (snarare nedre-medel-stolthet) jag nu kan titulera mig koreansk mastare i innebandy 2008. En titel som jag hoppas kommer stiga i varde efter att det koreanska landslaget sopar banan med allt motstand i VM i Helsingfors 2010, vilket jag fick hora var deras mal (att komma dit dock, inte vinna).

Och, ja... jag maste aven namna det mest ovantade, under lordagen utspelade det sig nagon form av skills competition under turneringen som bestod i strafflaggning mot landslagsmalvakten. Till min stora hapnad sa borjade var och varannan korean lagga upp bollen pa bladet och dra fullandade varianter av den sa kallade Zorro-finten pa malvakten. For er som inte vet vad Zorro ar sa kan jag namna att det ar nar man haller bollen i luften under bladet genom att gora halvcirkelformade rorelser med klubban. Riktigt svart, kraver mycket ovning och ar inget jag nagonsin har bemastrat, det kanske kan tas som en hint om hur mycket traning koreanerna val lagger ned nar de bestamt sig for att gora nagot. Kan ju aven namna att Zorro-finten ar totalt otillaten under strafflaggning eftersom bollen ror sig bakat, men snyggt var det iaf...